På svenska

Tapiola skola har ett centralt läge med goda trafikförbindelser samt mångsidiga motions- och kulturservicen. Vår skola med över 50 år på nacken är känd för sin betoning på musik och den goda allmänna undervisningen. Skolan har ett brett språkutbud. En speciell prägel på skolan ger föräldrarna som stödjer skolans verksamhet på olika sätt. Tapiola skola är också med i KiVa Skola (ett antimobbningsprogram).

Feeling blue

I början av oktober kom Katrineholms musikklasser och deras lärare från Sverige och hälsade på. De anlände till Finland onsdagsmorgon, den 3 oktober 2012, och genast började övningarna inför vår kommande konsert. Vi lärde känna de svenska eleverna och det var häftigt att spela ihop med dem. Sångerna lät genast mycket bättre med ett större gäng.

Genast följande dag, den 4 oktober, grydde den oförglömliga konsertdagen. De ibland utmanande övningarna räckte i timmar och tog hela skoldagen. Det här hårda jobbet belönade sig, när vi på kvällen kom tillbaka till kyrkan med en spänd stämning, uppklädda och redo inför kvällens utmaningar.

Konserten började med regn-och åskljud, som vi gjorde med munnen, klappande och knäppande med fingrarna och stampande med fötterna. Vi var nog själva också ganska överraskade över vilken bra och äkta höstregnstämning vi gjorde.

Sedan fortsatte konserten med musik. Vi fick höra den ena efter den andra vackrare och roligare sånger medan vi spänt väntade på vår egen tur. Jousenkaari skolas musikklasser sjöng fint ihop med vår skolas sjuor och åttor och de svenska musikklasserna sjöng så ljuvligt att man kände kalla kårar ännu efter konserten.                               

Av vår egen del, niornas musikklasser, kan jag säga att vi fann vägen till mål trots alla svårigheter.  Fast det kändes att vår övningstid var för kort om man jämför med våra sångers svårighet, så klarade vi oss utmärkt.

Den allra oförglömligaste stunden av konserten var den sista sången, Adiemus. Vi var sammanlagt många hundra barn och tonåringar, och det var en otrolig känsla när man fick sjunga så högt som möjligt men kunde ändå inte höra sin egen röst.

Stämningen steg till högan skyn och publiken verkade också nöjd. Vi var stolta över vad vi fått gjort i en så kort tid. Ingen kunde låta bli att le under applåderna. Nu var vi allt annat än feeling blue.

Ett stort tack åt Katrineholm, Jousenkaari skola, och åt våra egna musikklasser och lärare! Hoppas vi kommer att få uppleva liknande saker i fortsättningen!